Det börjar bli väldigt tydligt att man måste tänka på vad man säger här hemma. Den lilla koppen har stora öron, så att säga.
För det första så har hon börjat svära. Det är supergulligt första gången det sker och då kan man inte hålla sig för skratt. Men när det händer regelbundet och avsiktligt, och dessutom under "rätt" omständigheter (när hon slår i foten eller nått; ibland t.o.m med flit för att ha en ursäkt att få svära) så är det inte riktigt lika kul längre. Favoritsvordomarna är djävlar och fan. Nu har vi fått sätta ner foten ordentligt, så nu har det blivit lite bättre igen. Vi måste nog framför allt sätta ner foten för oss själva, det är ju vi som varit alldeles för frikostiga med våra uttryck här hemma.

Astrid har dessutom sagt andra små saker som hon måste snappat upp från oss.
Vi satt i bilen en dag. Det var efter hämtning på förskolan och vi var påväg hem till mormor och morfar. Astrid sitter bak och det blir ganska hög resonans i bilen. Jag pratade på där framme och frågade hur dagen varit och så. Plötsligt avbryter Astrid mig med: "Mamma, jag hör inte". Nähä..? Snacka om avsnoppad! Det värsta är att jag hör mig själv i meningen. Jag har använt den så många gånger till henne, t.ex när hon ligger i soffan och ropar på mig och jag kanske sitter på toa. Men när jag hör henne säga den tillbaka så hör jag hur otrevligt och avvisande det låter. Tack lilla tvååring för att du lärde mig den läxan.

Vid ett annat tillfälle så satt vi också i bilen, den här gången påväg till affären. Astrid hade inte sovit på vilan på förskolan och var därför väldigt trött. Hon var på gränsen till att somna i bilen. För att hålla henne vaken så babblade jag på i framsätet. Jag bad henne sjunga för mig och jag sjöng överdrivet högt och gällt för att hon skulle tänka på något annat än hur skönt det är att sova i bilen. Även denna gång avbryter hon mig. "Mamma, sluta larva dig!" kommer det från baksätet. Haha, va?! Var har hon lärt sig det? Det kan jag faktiskt inte minnas att jag sagt till henne. Däremot finns det ganska stor risk att jag sagt det till R en eller två gånger... ;)

Så nu gäller det att först och främst rannsaka sig själv. Man kan nog uttrycka sig snällare och trevligare vid många tillfällen. Och måste jag svära så kan jag åtminstone se till att göra det i enrum! :)

Trevlig vecka till er allihop!