Min lilla älskling har fått svamp i underlivet. Det har blossat upp överallt och hon har så ont! Hon gråter när hon kissat och bajsat, och hon gråter och skakar när man tvättar och torkar henne. Jag känner mig så hjälplös när jag försöker trösta. Allt jag kan göra är att smörja med svampsalva och vagga, vyssa och sjunga. Om jag bara kunde ta över svampen och smärtan från henne...

Idag har jag jobbat min första arbetsdag på över ett år. Lite pirrigt på alla vis; hur ska det gå att lämna Astrid? Hur ska det gå på jobbet?
Att lämna Astrid gick jättebra. Hon vinkade så glatt när jag gick. :)
Däremot jobbet kändes sådär. Jag kände mig som nyanställd igen, och jag hatar den känslan. Inte nog med att jag måste uppdatera mig på all förlorad kunskap, jag måste lära mig att hitta i nya lokaler samtidigt. Man går runt som en fåne och letar efter toaletter, pennor och fikarummet.
Ska bli så skönt att få komma hem nu och krama om sin familj, länge länge.

Astrid ville bada badkar nu på morgonen, och jag tänkte: varför inte? Så hon fick hoppa i tillsammans med alla sina badleksaker. Hon plaskade och hade roligt en liten stund. Sen blev hon helt plötsligt väldigt stilla. Ansiktet skrynklades ihop och blev rött, och jag började ana oråd... Jodå, så, inte helt otippat, trycker hon ut en stor korv! Snacka om att badet tog slut väldigt snabbt! Att plocka upp korven var inte det roligaste jag varit med om i mina dar, men det var bara att bita ihop (eller rättare sagt, hålla andan...)

Ni slipper bild på presenten! ;)

Idag kom Astrids farmor och farfar på besök. Åh vad hon älskar dem! Hon kastade sig om halsen på sin farmor och släppte inte på kramen på nästan tio minuter. Så synd att de bor så långt bort.
Astrid fyller ju ett år nästa vecka. Vi smygstartade firandet med lite tårta idag. Astrid tyckte nog att det bästa med tårtan var att kladda med den, hon var inte så imponerad av smaken.

Idag har Astrid hjälp pappa att sätta upp en barngrind runt kaminen. Hon hade kanske inte varit lika entusiastisk om hon förstått syftet med grinden. Hon älskar nämligen att krypa fram och dra loss bark från vedkubbarna och smaka på den, till sina föräldrars stora frustration. :) Men nu är det slutsmakat! Och fint blev det också! Självklart är ju det främsta syftet att skydda Astrid när vi börjar elda i kaminen i höst.

Vaknade precis!
Första natten i nya huset som jag sovit som en stock! Min man fick ansvaret för Astrid i natt och då kunde jag tydligen slappna av helt. De tidigare nätterna har jag bara legat och lyssnat, ovan som jag är att Astrid sover i eget rum.
Lilla hjärtat vaknade kl sex i morse, glad som en lärka. Min man gick upp med henne och jag fick somna om. Visst har jag hört dem skratta, busa och bråka titt som tätt under morgonen, men nu är det tyst. Får nog ta och pallra mig ur sängen och se vad de hittat på.

Här väntade vi på regnet hela dagen. Skulle ju komma drygt 30 mm, och blåsa, blixtra och åska. Södertörn måste ha glömts bort för det kom bara några droppar på förmiddagen. Snopet för gräsmattan och blommorna...

Vad livet kan förändras på bara ett år.
För nästan exakt ett år sedan startade jag den här bloggen. Då var jag höggravid och otåligt väntande på den lilla människan som vuxit sig stark inne i mig.
Nu, ett år senare, är det knappt två veckor kvar till Astrids första födelsedag. Tänk att min lilla räka har blivit så stor! Hon som var ett litet knyte i min famn, tar nu små promenader runt trädgården på sina knubbiga små ben, med sin lilla hand krampaktigt hållandes i min. Hon vill upptäcka allt! Titta, känna, smaka på allt! Allt är nytt och spännande!
Och tänk så mycket hon har lärt sig under sitt första år. Alla små framsteg är lika fantastiska; från första leendet till första gången hon sa sitt eget namn. Ska det fortsätta gå så här fort? När saktar det ner? Jag hinner inte med!