I helgen hade vi besök av R:s föräldrar. Astrid bara älskar sin farmor och farfar. Hon kramar dem, vill sitta i deras knän, hon tar deras händer på promenaden. Och de i sin tur ger henne hundra procent odelad uppmärksamhet. Det är så äkta och villkorslös kärlek mellan dem att man blir alldeles varm i hjärtat. 

Igår eftermiddag, när vi vinkat av svärisarna och Astrid vaknat efter vilan, gick vi ut och blåste såpbubblor. Eller rättare sagt, Astrid grävde som vanligt mest i sandlådan. Det var jag som gick i barndom och njöt av bubblandet. Antingen så är sammansättningen i såpbubblorna bättre idag än när jag var liten eller så är jag bara grymt mycket bättre på att blåsa dem nu, för igår fylldes hela trädgården av härliga bubblor! Tänk vad lättroad man kan vara, hehe! Tillslut fick jag med Astrid på tåget och hon jagade bubblor över hela gräsmattan. Nöjet fick ett abrupt slut när hela flaskan hälldes ut på terassen (känns inte det nästan lite obligatorisk för såpbubblor?)

Ikväll var R och jag på föräldramöte på förskolan. Astrid går på en förskola med syskonavdelningar, dvs där det på varje avdelning finns barn mellan ett till fem år. Föräldramötet gick ut på att informera om att förskolan till hösten kommer göra om sin verksamhet till åldersindelade avdelningar. Det var många som inte alls gillade idén och stämningen blev nästan lite obekväm en stund. R och jag tror dock att det blir bättre för Astrid i längden. Det enda vi bekymrar oss lite över är att hon kanske får helt (för henne) nya pedagoger. Hon har verkligen tytt sig till dem hon har nu och vi har varit så nöjda med personalen och hela avdelningen. Man går hoppas att hon får ha kvar någon av sina "fröknar".

Nu är det dags att knyta sig, man vet aldrig hur tidigt man måste gå upp imorgon! God natt!

Efter mysbesök av småkusinerna igår så tog vi det lugnt idag. Bara lekt, ritat och ätit låtsaskladdkaka i lekstugan hela dagen. Nåja, det sistnämnda blev av först på eftermiddagen då solen äntligen orkade ta sig igenom molntäcket.
Medan Astrid gnolade för sig själv i sandlådan så passade jag på att rensa en rabatt. En rabatt per tillfälle är vad jag hinner med. De är så överväxta att varje pass känns som om man kämpar sig genom Amazonas djungel.
När jag gick förbi en rabatt som färdigställdes förra helgen så upptäckte jag att ALLA mina små penséer som jag satte då var borta! Bara små tragiska stjälkar kvar! Va fan! Här gör man sig till! Bara för att rådjuren ska få sig ett skrovmål?! Så jäkla retligt! Kanske är lika bra att skaffa sig jaktlicens och göra en Runar, hehe!

Idag var det även premiär för min allra första powerwalk i år! Det var superskönt att komma ut! Få sträcka på benen och känna hur blodcirkulationen kommer igång. Jag väger ju typ fem kilo mer än innan graviditeten och det känns! Det var tungt att gå och jag fick koncentrera mig för att hålla ett högt tempo. Kommer det att bli lättare måntro? Vi får väl se...

1) Middagen består av snabbt ihopslängd spagetti och köttfärssås eftersom ingen av oss haft ork eller tid att förbereda något annat.

2) Man hittar en halväten chokladkaka och tänker: Score! Fredagsmys!

3) Man försöker få barnet i säng i tid så att man kan titta på det senaste avsnittet av Vikings...

4) ...men fastnar istället på Barnkanalens Amigo Grande följt av Världens bästa fritids, och man tycker faktiskt att det är bra!

5) Man tittar menande på varandra klockan 21:30 och sedan jagar varandra till sängs. Men inte för att få till lite "äkta fredagsmys" utan för att få en riktigt god natts sömn innan barnet väcker en kl 05:30!

Trevlig helg!

Astrid vaknade idag kl 04:30. Sur som en citron. Det är otroligt hur hennes humör kan smitta av sig på mig på en halv sekund. Och sen kanske mitt humör smittar av sig på henne, och sen går det runt runt... Man kan ju tycka att jag skulle vara den vuxna här och ställa mig över en sådan petitess som ett dåligt morgonhumör hos min dotter som är för liten för att ha någon som helst kontroll över sina känslor. Men nej, åtminstone inte idag. Idag fanns inget tålamod för låtsasgråt, matvägran, jag-vill-inte-klä-på-mig-kampen, ihopknipna läppar vid tandborstningen etc etc. Skjut mig. Jag vet att man inte får säga det här högt, men idag var det skönt att vinka av henne på dagis.
Det är sån jäkla tur att R och jag varierar våra dåliga dagar. Dagar som denna så steppar han in och tar över, på samma vis som jag gör de dagar han inte är på topp.
Det får mig att känna en stor tacksamhet för honom, för att vi har varandra. Jag har djup sympati för alla ensamstående föräldrar där ute.

Fem dagar av påsk går nu mot sitt slut. Vad skönt det har varit att bara vara hemma och slappa. Däremot är det inte superkul att vara instängd i flera dagar med en 1,5-åring som typ klättrat på väggarna! Jo, vi har varit ute litegrann, men hur kul är det att vara ute när det snöar, haglar, regnar och blåser om vartannat? Astrid verkar ju inte bry sig, hon skulle kunna vara ute och leka en hel dag i en snöstorm. Nej, det är jag som står och fryser och klagar. Tur att det är jag som är föräldern och bestämmer! Eller bestämmer är kanske fel ord. Det är mer så att hon inte kan göra mer än att protestera när jag tar henne under armen och går in. Det gäller att passa på att utnyttja detta övertag medan hon fortfarande är i den här portabla storleken! :)

Jag tror att även jag har klättrat lite på väggarna de sista dagarna. Åtminstone misstänker jag att det är så jag uppfattats när R säger idag: "Nu medan Astrid sover middag så kan du åka till Plantagen och handla, vilket du tjatat om hela förmiddagen. Ta extra tid på dig, ta en fika också vetja!"
Hmm... Jag kaaaanske inte varit mitt mest charmiga jag idag..? Anyway, det var tydligen en liten tur till Plantagen som behövdes, för efter att jag kom hem så har jag inte behövt hyperventilera en enda gång, haha! :)

Resultatet blev blommor till trädgården och några nya till köksfönstret. På eftermiddagen så har vi planterat lavendel och pensér, det blev en riktig familjeaktivitet! Astrid hjälpte till att räfsa i jorden och att vattna med sin lilla vattenkanna.
Nu när blommorna är satta så vill vi ha vår! Ingen mer snö tack!