I helgen hade vi besök av R:s föräldrar. Astrid bara älskar sin farmor och farfar. Hon kramar dem, vill sitta i deras knän, hon tar deras händer på promenaden. Och de i sin tur ger henne hundra procent odelad uppmärksamhet. Det är så äkta och villkorslös kärlek mellan dem att man blir alldeles varm i hjärtat. 

Igår eftermiddag, när vi vinkat av svärisarna och Astrid vaknat efter vilan, gick vi ut och blåste såpbubblor. Eller rättare sagt, Astrid grävde som vanligt mest i sandlådan. Det var jag som gick i barndom och njöt av bubblandet. Antingen så är sammansättningen i såpbubblorna bättre idag än när jag var liten eller så är jag bara grymt mycket bättre på att blåsa dem nu, för igår fylldes hela trädgården av härliga bubblor! Tänk vad lättroad man kan vara, hehe! Tillslut fick jag med Astrid på tåget och hon jagade bubblor över hela gräsmattan. Nöjet fick ett abrupt slut när hela flaskan hälldes ut på terassen (känns inte det nästan lite obligatorisk för såpbubblor?)

Ikväll var R och jag på föräldramöte på förskolan. Astrid går på en förskola med syskonavdelningar, dvs där det på varje avdelning finns barn mellan ett till fem år. Föräldramötet gick ut på att informera om att förskolan till hösten kommer göra om sin verksamhet till åldersindelade avdelningar. Det var många som inte alls gillade idén och stämningen blev nästan lite obekväm en stund. R och jag tror dock att det blir bättre för Astrid i längden. Det enda vi bekymrar oss lite över är att hon kanske får helt (för henne) nya pedagoger. Hon har verkligen tytt sig till dem hon har nu och vi har varit så nöjda med personalen och hela avdelningen. Man går hoppas att hon får ha kvar någon av sina "fröknar".

Nu är det dags att knyta sig, man vet aldrig hur tidigt man måste gå upp imorgon! God natt!