Så här sista dagen i vabruari och dessutom skottdagen till ära så vabbas det här hemma. Igen. Astrid har successivt under helgen blivit mer och mer snorig och nu är hon helt tjock i näsan och helt glansig i ögonen. Nässpray vore ju givet i det här läget men hon vägrar. Hon gråter bara jag nämner det så vi låter det vara just nu. Får se om vi får ompröva det ikväll när det är läggdags. Apropå läggdags så kan man ju tycka att hon borde vara tröttare idag än vanliga dagar och somna snabbt när det är dags för middagsvilan. Men nej; efter en och en halv timmes snurrande i sängen så gav den här mamman upp. Nu börjar det ändå bli för sent på dagen för att sova. Tror ni att det var en överlycklig liten tjej som slapp vilan?! Får se hur mycket jag kommer att få ångra det i eftermiddag...

Mitt i sovförsöket så ringde det på dörren. Det finns bara två alternativ när det ringer på dörren mitt på dagen en vardag: antingen är det oseriösa asfaltsanläggare som vill förstöra vår uppfart eller så är det Jehovas vittnen. Idag var det Jehovas. Killen kanske blev skrämd av min uppenbarelse - slitna mammatights, en tröja som inte är anpassad åt min gravidmage och helt oborstad i håret - eller så tyckte han att jag var ett hopplöst fall, för han lämnade bara över ett av deras informationsblad om hur min frälsning är nära (thank God!) och pep sen iväg. Lika bra det, jag är sämst på att värja mig mot påstridiga människor (jag är fruktansvärt konflikträdd) och hade säkert varit fullfjädrad jehovasmedlem lagom till att R kom hem från jobbet! :)

Idag har jag hunnit göra klart mitt allra första quiltprojekt! Det blev en babyfilt som jag tänkte ge bort till en jobbarkompis som ska få barn här i vår. Det är verkligen inget avancerat hantverk och den är långt ifrån perfekt men jag blev väldigt nöjd med den faktiskt.