För tredje gången den här veckan är vi på gynakuten igen. Börjar bli stammis, läkarna känner igen mig nu.
Under förlossningen fick jag en sfinkerruptur, vilket betyder att jag sprack all the way. Detta innebar att jag var tvungen att opereras och sedan följas upp med återbesök och sjukgymnast. Nu har jag tyvärr fått en komplikation pga sprickningen och därför är jag nu kompis med gynakutens anställda.
Idag kom vi in lite sent, jag och Astrid. Så därför har vi nu fått vänta i en och en halv timme. Men så kan det vara ibland, vi klagar inte. Än... :)

Jämt när jag sitter hos doktorn, oberoende om det är hos akuten eller hos vårdcentralen brukar jag undra över vad alla andra människor i väntrummet söker för. Här på gynakuten är det kanske bra att jag inte vet vilka mer eller mindre hemska åkommor som dessa kvinnor har. Jag tror att alla tjejer håller med mig när jag säger att om man inte mår bra i "fiffi" så mår man inte bra för övrigt heller. "Life's a bitch": det är vad jag utläser ur deras ansikten i sofforna mittemot mig.

Nu kom en läkare och sa att de hämtar mig om 20 min. Jojo, gräddfil var det här! :)