Oj, vad svårt det är att få tid att skriva ett inlägg!
Trodde i min enfald att jag skulle ha hur mycket tid som helst när Astrid väl fötts för bebisar sägs ju sova mellan 12-14 timmar per dygn. Jag frågar mig var de timmarna tar vägen?! :)
Men nu ska jag verkligen försöka att uppdatera bloggen så ofta jag kan.

Vilken fantastisk känsla det är att Astrid äntligen är här! Innan hon kom sa alla att man ska njuta av bebistiden för den går så fort och är så mysig. Alla får som ett annat ljus i ögonen och drömmer sig bort en smula när de tänker tillbaka på sina egna erfarenheter av spädbarn. Och det är också så underbart som alla säger! Astrid är ett litet mirakel och jag visste inte att man kunde känna sån villkorslös kärlek till någon. Jag skulle verkligen kunna göra vad som helst för henne.
Det som folk däremot glömmer att nämna är sömnbristen, den konstanta oron över magknip, blöjeksem, feber, kräkningar... Ja, you name it. Att vara förälder är att oroa sig, och det fortsätter hela livet har jag förstått. Så det gäller att njuta av varje sekund av lugn och trygghet som vi kan ge vårt lilla pyre.
Just nu sover hon på mitt bröst.