I natt har jag vaknat en gång i timmen av att magmusklerna krampat. Det har alltså inte varit några värkar utan sendrag! Så vidrigt! Det enda som hjälper är att man går upp och går en stund, då släpper det. När jag äntligen somnade om runt sexsnåret så väcker min man mig för att jag snarkar (en ovana jag lagt mig till med under den senare delen av graviditeten). Där och då, efter en sömnlös natt uppskattade jag inte att bli väckt, så sur som ett bi bestämde jag mig för att gå upp istället. Lite demonstrativt började jag städa och plocka i diskmaskinen, utan att försöka dämpa ljuden, som jag annars brukar göra. Efter en timme hade jag "lyckats" föra så mycket oväsen att även min man kom upp. Efter att de första orden jag sa till honom försvann i någon sorts snäsning så brast jag sen ut i gråt. Tror det var en kombination av trötthet, hormoner och dåligt samvete för min grinighet som fick allt att rinna över. Tyckte säkert en smula synd om mig själv också, ska nog erkännas... Tur att man har världens finaste make som, trots att han var irriterad på mitt uppförande, tröstade mig och sen ledde mig till sängen och lät mig sova i tre timmar! Jag är helt medveten om vem som är "the bigger person" i vårt förhållande, och jag är så tacksam för att jag har honom.

När jag äntligen vaknade utvilad så var planen att vi skulle ta oss till Barnens Hus för att göra några klipp! De började nämligen sin konkursutförsäljning idag, vilket är väldigt trist då vi har supernära till butiken och jag hade tänkt att hänga där en del som mammaledig.
Tydligen var vi inte ensamma om att vilja göra klipp. När vi kom dit var det en 50 meter lång kö bara för att få komma in i butiken! Så vi bestämde oss för att vi hellre betalar 30 % extra på något annat ställe än köar i en timme utan att veta om de saker vi tänkte köpa ens finns kvar när vi väl får komma in.

 

Carro

21 augusti 2013 14:00

Stackars er båda! Inte lätt för någon utav er! :/ men jag måste säga att du skriver på ett roligt sett på många ställen Helene! Kan inte låta bli att fnissa lite i mellan åt! ^^, Säg åt Astrid att hon måste komma nu! Lillmoster längtar! ♡:D

Helene

21 augusti 2013 14:36

Tack gumman, du är så snäll!
Puss!

 

fanny

22 augusti 2013 06:51

Det är inte lätt med alla hormoner. Det håller jag verkligen med dig om. Tur att dom inte vsesr för evigt. :)

http://byfanny.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är han här! Äntligen! Eller alltså, han kom redan för tio dagar sen; den 19:e april. Ivrig att komma till världen som han var så väntade han inte in den planerade tid för kejsarsnitt som vi fått två dagar senare. Men det gick ju bra ändå. :) 50...

Astrids finaste kärleksförklaring till mig: Jag behöver dig, bajskorv! ...

Det börjar bli väldigt tydligt att man måste tänka på vad man säger här hemma. Den lilla koppen har stora öron, så att säga. För det första så har hon börjat svära. Det är supergulligt första gången det sker och då kan man inte hålla sig för skratt...

Nu är det bara drygt två veckor kvar till lillebror gör entré ut i världen. Det slog nog ner lite som en bomb hos både mig och R igår. Då fick vi datumet för kejsarsnittet och helt plötsligt fattade vi att det faktiskt kommer en bebis. Det har liksom...

Astrid är periodare vad gäller att sova hela nätter i sin säng. Just nu är det en sån period. Väldigt skönt för oss alla tre eftersom jag är så stor och otymplig, så sängen blir så trång när hon sover hos oss. Vi sover alla bättre när hon sover inne...